Kvinnor skippar makt för att rädda äktenskapet?

Jag prenumererar på tidningen Passion for Business, ett affärsmagasin inriktat på kvinnligt företagande. Mycket bra tycker jag. De har även med mjuka delar som mode, resa och skönhet men det är inte tonvikten så känslan är affärsmässig - inte gull-lull. Mycket bra reportage tycker jag.

I senaste numret skriver Camilla Wagner en krönika om kvinnor och beroenden till mannen. Camilla har gjort en undersökning på varför kvinnor hoppar av sina karriärer. På en frukost träffade hon på en kvinna som menade att hon glömt en anledning: "När kvinnor får makt blir könsrollerna mellan man och kvinna depolariserade. Kvinnorna hoppar av sina karriärer för att rädda sina äktenskap."

Är det verkligen så? Jag vill ju gärna tro att mitt äktenskap är jämställt i alla fall i den meningen att min man inte blir stött på min framgång, att vi stöttar varandra i våra strävanden och jämkar för att få den bästa situationen för oss, oavsett vem som får vänta lite med sina planer.

Camilla berättar vidare att Hanne Haavind, norska psykologiprofessor, har en teori om den relativa underordningen. Den innebär att kvinnan kan göra vad som helst och ändå få social acceptans, så länge hon är underordnad mannen.

Det kryper i hela mig. Men jag kanske inte är så fristående som jag tror?

Camilla avslutar med att säga att om teorin om den relativa underordningen är sann så kan det förklara varför kvinnor får mer framgång efter skilsmässan. Enligt Camilla skulle det också förklara varför det till största delen är män som blir deprimerade efter skilsmässan - om deras självbild bygger på någon annans tillkortakommande (eller framgång) så rasar ju den om spegelbilden försvinner.

"I verkligheten blir ingen längre av att någon står på knä"

Linda Bengtzings låt "Jag ljuger så bra" från Melodifestivalen för några år sedan fick en ny innebörd för mig...