Äntligen internet!

Idag fick vi äntligen internet hemma. 0.25 bara, men det är klart bättre än ingenting. Fy sjutton vad gott att kunna surfa hemma igen. Att kunna kolla mailen.

Anledningen att vi kunde få internet var att en familj i byn sålde sitt hus och flyttade. Det tackar vi för :)

Är inte jag en uppskattad kund?

Jag prenumererar på ett antal tidningar. På senare tid har jag börjat sålla bland antalet och bestämt mig för att sluta prenumerera på ett antal av dem.

Många av dem har jag prenumererat på i åratal. Varför får aldrig jag, som långvarig prenumerant, någon uppskattning? Förutom en ny faktura och några korta rader om att nog vill jag väl fortsätta prenumerera.

Tänk vilken grej det vore om jag efter sex månader fick någon liten gadget, och sedan lite då och då som uppskattning på att jag är trogen.

Inte för att jag har en examen i marknadsföring men visst pratas det väl alltid om att det är billigare att behålla kunder än att skaffa nya?

För mig är det ju mer lukrativt att hoppa på ett erbjudande (köp tre tidningar och få en gadget) och sedan sluta än att vara trogen prenumerant. Om man nu vill vara på det humöret.

Sen kan det ju slå åt andra hållet också. Ellos t ex, som skickar erbjudanden stup i kvarten eftersom jag ju är en sådan bra kund - fast jag inte köpt något på två år...

Jag kanske skulle starta en egen tidning och revolutionera hela kundrelationen.

Invasion av tyska pensionärer

Jag är i Lissabon med jobbet. Använde hela dagen igår för att resa hit. Kopplade upp mig lite snabbt och kollade av mailen, gick sedan ner i gymmet och gick två kilometer på löparbandet. Så nu har jag gjort två av de fyra promenader jag lovade.

I morse gick jag ner för att äta frukost och möttes av en kakafoni av tyska och en mur av pensionärer. Ingen rofylld frukost inte.

Nu ska jag försöka jobba lite och småningom ge mig av till kongresscentret för att kolla att allt är OK.

Viktgrupp i Falköping

Jag har fått en remiss till Falköpings lasarett för att delta i deras viktgrupp. Kändes väldigt positivt och när jag var där och tog prover så lät det fortfarande bra.

Jag var på den första föreläsningen i torsdags. De hade ett introduktionsmöte veckan innan men jag var i ju New Orleans. Vi är sju stycken. En sköterska, en dietist och en dietistelev höll i mötet. Eleven skulle prata om mat. Det var på samma nivå som hemkunskapen i skolan. Trist.

Det frågades ingenting om våra mål, vad vi kände, vad vi trodde var problem. Ingenting.

Efteråt pratade vi tjejer och de andra tyckte lika som jag. Skrämmande. Jag och en tjej pratade lite mer efter att de andra gått och vi lovade varandra att vi skulle ha gjort en viss mängd träning tills nästa möte. Jag lovade att promenera fyra gånger.

Bagage på rymmen och kapitalismens segertåg

Tillbringade förra veckan i New Orleans på en läkarkongress med jobbet. Vi lanserade nya studiedata och mitt ansvar var att se till att materialet kom upp på webben. Men kul hade vi. Mycket god mat och dryck.

Jag bodde på kanten av French Quarter men var inte så imponerad av det. Bill och jag tog en tur med en ångbåt på Mississippi, det var trevligt. Guiden var väldgit bra.

Jag köpte med mig en massa gottis hem. Dock kom inte väskorna hem tillsammans med mig. De dök upp fyra dygn senare...

Lagom kul eftersom jag då skulle fara till England. Och när jag kom hem från England igår kväll startade inte bilen. Fick tag i en bärgare som kom och drog igång mig. Jag kunde betala tjänsten med kort. Det du. Nu är vi verkligen på väg mot ett penninglöst samhälle.