Mental näring

Nu har jag gjort tre veckor och gått ner 9,3 kg. Jag vet att jag borde vara nöjd med det men känner att jag borde ha kunnat rasa mer. Så nu lägger jag till ett pass till i veckan på gymmet och det blir mer av gruppträning så att jag har någon som puschar mig.

I förra veckan var jag uppe i Stockholm två dagar och promenerade nästan 2,7 mil och det satte verkligen igång förbränningen - hade ammoniaksmak i munnen igen.

Det jag har svårt med är att komma ihåg den mentala träningen. När jag tränar funkar det bra för då gör jag den direkt efter medan jag eftersvettas. Men de andra dagarna är det lögn att komma ihåg det.

Men oj vad jag börjar bli trött på sopporna. Nu är det mental envishet framåt. Men att kunna använda kryddor har gjort det mycket lättare, det blir mer smak på soporna. 

Ikväll är det träff tre och jag har redan sagt ja till att fortsätta hela programmet. För mig finns inget alternativ. Jag behöver hjälpen.

Till idag ska vi ha funderat på mental näring, vad vi njuter av förutom det vi stoppar i munnen.

För mig handlar det om:

• Tid tillsammans med maken
• Att få vandra genom trädgården en solig dag
• Mitt arbete med Svenska Lottakåren
• Ett och annat spa besök

Nu kör jag vecka fyra.

Bränna fett

Nu bränner jag fett seriöst. Vet det eftersom ammoniaksmaken i munnen är tillbaka. Klart tråkig bieffekt men samtidigt ett tydligt tecken. Måste ha varit det idoga promenerandet onsdag och torsdag som satt fart på processen.

Blir intressant att se vilket resultat det ger på vågen. Det första två veckorna innebar -7,3.

Nästan två veckor

Nu har jag kört Xtravaganza helfart i nästan två veckor och ännu har jag inte slarvat. Eftersom jag genomfört ett liknande program tidigare så vet jag att effekten är dramatisk och jag vet hur bra jag kommer att må så målet är i fokus.

Jag har också genomlevt ett antal middagar och imorse en helt fantastisk frukostbuffe. Och är tacksam över att jag bara mött nyfikenhet och beröm.

Men det är kämpigare denna gång. Och jag börjar bli rätt less på sopporna. Tycker helt enkelt att de är lika goda längre och smaken på chokladen är inte så god som hos den andra leverantören.
Men det är bara att bita ihop och köra på.

Höst med värme

Tittar ut på den första riktigt grå höstdagen medan tåget glider genom landskapet. Det blåser och regnar vilket gör att det ser ut som att hela världen rör sig i vågor.

Dramatiskt men också fascinerande.

Samtidigt får det mig att tänka på hur bra jag har det. Jag har tänkt mycket på det sedan jag fick förmånen att hänga med på Mpower (www.mpowersverige.se). Det projektet handlar ju om att ge unga tjejer redskap att kunna förändra sin omgivning till det bättre, att påverka så att samhället blir tryggare.

Jag kommer på mig med att ofta tänka på saker jag är tacksam över. Min älskade man. En trygg uppväxt på landet. Att jag alltid fått positivt stöd i alla projekt jag huvudlöst kastat mig in i och prövat mina förmågor. Alla goa människor jag känner och får förmånen att träffa. Att jag är frisk. Att jag har ett fantastiskt ställe att bo på. Att jag har ett jobb jag älskar.

Det finns mycket att vara tacksam över och det är gott påminna sig själv ibland.

Dag 5 och 6

Igår var jag uppe vid halv fem för att ta tåget till Stockholm. Jag var lite nervös att jag skulle vakna och vara hungrig men det var jag inte.

Tog en färdig choklad till frukost på tåget. Den var inte så god som jag trodde den skulle vara men bra.

I Stockholm blev det vidare färd till Älvkarleö för ett tre-dagars Överstyrelsemöte för Svenska Lottakåren.

Och vid det här laget börjar det kännas lite jobbigt att inte ära mat eftersom den är så god här. Och nu ikväll går jag miste om både efterrätt och ostbricka. Men, ser fram emot att kunna delta fullt ut på middagen på Riksstämman.

Imorse tog jag en promenad i solen. Härligt att komma igång ordentligt direkt. Och tack och lov har inte hungern gjort sig påmind. Men jag har en äcklig smak av ammoniak i munnen, dvs jag bränner fett, som inte går bort med munsprayen. Hoppas det går över snart.

Dag 4

Igår tog jag en choklad/toffee till lunch. Inte min favorit, den äter jag helst inte igen. Till middag blev det grönsakssoppa. Den var däremot riktigt god. Och precis som sparris hade den bitar i sig.

Imorse provade jag vanilj och till min stora förvåning var den riktigt god.

Åkte in och tränade och kunde berätta för personalen att det gick bra och att jag inte var hungrig. Träningen gick riktigt bra. Det kändes i armmusklerna att jag målat men på löpbandet kunde jag återigen gå 10 minuter i 6,2 km/h fart.
Passade också på att köpa in maten för de kommande två veckorna.

Till lunch prövade jag en färdig flaska med mango/passionsfrukt. Det var inte en favorit heller. Slår vad om att chokladen är riktigt god.

Nu har jag för första gången fått kurr i magen så nu har kroppen gjort slut på glykogenlagret (socker) och börjar ta av fettdepåerna. Nu gäller det att dricka vatten och hålla sig sysselsatt för att inte falla för frestelsen att äta något - då stjälper jag hela processen och kroppen börjar om.

Dag 3

Fortfarande knorrar inte magen. Jag förstår inte. Men skönt. Får tänka extra på att inte låta fingrarna vandra ner i någon skål men har lyckats hittills.

Till lunch igår blev det en sparrissoppa - riktigt god och den hade sparrisbitar i så det blev lite tugga också. Till middag blev det en kycklingsoppa. Fast vart var kycklingsmaken? Gick OK att äta men definitivt inte lika god som den grillade kycklingen Janno åt...

Varje dag ska jag också äta 6 kapslar Omega och till varje måltid 2 tsk psylliumfröskal upplösta i vatten. Psylliumfröna är till för att dra ut orenheter ur tarmen. Det ser lite ut som små grodyngel när de svällt i vattnet men geggan smakar bara vatten.

Tog en choklad imorse och som jag förutspått är det den som är mest drickbar. Det finns cappuccino också men jag som inte dricker kaffe känner jag ett motstånd mot att ens pröva dem så jag byter ut dem mot choklad istället.

Full fart framåt på dag3.

Ingen hunger

Vaknade och det knorrar inte i magen. Kanske kommer under dagen.

Tog en blåbär till frukost. Lite syrligare men annars vete sjutton om jag kan skilja den från jordgubb. Men mer drickbar i alla fall.

Då börjar dag 2.

Första dagen avklarad

Det blev en jordgubb till lunch. Sådär. Drickbar men inte favorit. Blev rätt tjock så det blev som att dricka ljummen smält milkshake. Men kan mycket väl funka i kyld variant kanske, och ska definitivt pröva den som sorbet.

Avslutade dagen med en varm med svampsmak. Riktigt god. Krämig blev den så det blev lite mer substans.

Känner att jag har vanor som gör att jag vill äta annat, inte direkt hunger. Har lyckat stå emot alla frestelser idag i alla fall. Det var dag 1.

Deja vu men ändå inte

Idag har jag, återigen, tagit första steget på mitt nya liv. Denna gång med hjälp av Xtravaganzas program.

Jag har ju genom åren gjort flera försök med viktminskning och hela tiden trillat dit. Sedan förra gången då jag gjorde fyra månader med Allevo VLCD (very low calorie diet) och gick upp ett halvår senare igen så har jag kännt att jag får nog klara mig själv. Men det funkar liksom inte. Så i juni tog jag tag i mig själv och ringde mitt träningscentra Form Falköping (som jag inte tränat på under flera år) och bad om hjälp.

Jag träffade Linda, en av ägarna, och hon berättade att de till hösten skulle starta Xtravaganza grupper och lovade ta kontakt med mig när det var dags. Fram till dess kom vi överens om att jag skulle träna två gånger i veckan i EasyLine salen - och det har jag gjort i stort sett sedan dess.

Idag träffades vi för introduktionsmötet på Kom-igång-programmet, ett tre-veckors pröva på för att se om man gillar konceptet. Xtravaganza har också ett VLCD program, som de kallar för helfart, men det jag gillar är fokuset på mental träning och energi och att programmet löper minst 6 månader men kan pågå i ett år. Det är de långsiktiga stödet jag saknat tidigare. Även om viktväktarna ju har veckomöten så saknade jag fokuset på mig, det var bara gruppmöten.

Så, för att få snabbt resultat ska jag nu följa VLCD dieten i alla fall tre veckor - därefter tar jag beslut om jag vill fortsätta med hela programmet i minst 6 månader.

Så nu börjar fokuseringen på att tänka bort hungern tills kroppen stabiliserat sig och börjar ta av fettlagret, något som kan ta upp till 4-5 dagar.

Och sopporna finns i 10 olika smaker. Tre gånger om dagen ska de intas. Min första jag smakade på var persika. Inte toppen men drickbar. Fast nog inte i längden.

Mitt mål är att gå ner till 90kg och mitt första delmål är en minskning med 20kg som jag genom att följa VLCD bör nå på två månaders sikt.

Shortsen ligger i garderoben och väntar.

På vift med mamma

Helgen har jag tillbringat hemma i Persbo och jag och mamma har haft några intensiva dagar.

Jag körde upp på fredag kväll efter en dag i Göteborg. Ovanligt pigg trots att jag gått upp halv fyra för att hinna med tåget ner till frukostmöte.

En kopp te och smörgås satt bra när jag kom fram till Persbo. Och så fick jag födelsedagspresenter, bland annat en dalahäst  i plåt på pinnar som jag och mamma tog fram när Camilla flyttade in i sitt nya hus. Pappa har gjort den. Så nu har jag nummer tre. Av moster fick jag bland annat en kokbok som hennes och mammas farmor Frida - Husmoderns kokbok från 1923.

Lördagen började vi med en tur till Dollarstore och gjorde några fynd, därefter centrum och Gallerian. Mamma var ute efter skor och affären hade 'köp tre betala för två' - och hon hittade tre hon gillade. Vi fortsatte vidare till loppisen på Hammarbacken där jag hittade en virkad sjal (som jag fick av mamma i födelsedagspresent) och mamma hittade en väska.

Innan vi for vidare mot Borlänge stannade vi till hemma i Persbo på toapaus. Vi for till Torsång där mamma bjöd på lunch på cafeet som ligger alldeles vid Dalälven. Vi hade tur så att solen tittade fram och vi kunde sitta på verandan och mysa. En god glass med körsbärssås och vit choklad i var pricken över i:et.

På vägen tillbaka stannade vi till på Blomsterlandet och det blev lite småsaker där med. Men det roliga med dagen var att mamma gjorde fler inköp än mig för en gångs skull :)

Tillbaka i Persbo gick vi upp till lilla torpet och satte oss i solen en stund innan vi for till Blötberget och fikade med mormor och Brolle. Av dem fick jag en vattenkanna - självklart med kossa på.

Kommer inte som en överraskning att jag sov bra den natten va? Hörde inte när mamma gick nerför trappen på morgonen, och den knarrar bara man tittar på den.

Söndagen körde vi till Västerås för att äntligen besöka nya IKEA. Det var ihopbyggt med ett shoppingcenter men det hann vi aldrig titta vidare i. Det var riktigt roligt att strosa igenom och titta på olika saker och hjälpas åt med ideer. Jag hittade handfat som skulle passa bra i nya badrummet och pryttlar som skulle göra sig fint där med. Kickan var rätt full på vägen hem.

Tog ett svep förbi farmor som jag fick ett virkat dubbelöverkast av och så åkte det med en ryamatta och lite blomkorgar.

Därfter hemåt Ullene och en kram av maken.