Sicken födelsedag

I tisdags körde jag upp till Persbo. Skulle ha åkt förra veckan men vågade inte köra bil då på grund av fallet, men nu kändes det OK.

När jag kommer till övergångsstället vid Stadshuset i Ludvika hinner jag inte med att se att bilen framför bromsar in för en person utan jag kör in i bilen. Och jag tappar nästan andan när bältet drar i mitt på min onda bröstkorg.

Föraren i den andra bilen verkade i alla fall må bra så efter att jag fått hennes detaljer så åkte hon vidare, med intryckt baklucka.

Jag fick tag i Anders som kom med en sopkvast och borstade undan lampglas från vägen. Janno satte sig också i bilen. Mamma och pappa kom så mamma kunde köra mig till akuten och pappa och Anders fick hem min bil.

Jag röntgades och det konstaterades att det inte fanns några sprickor i skelettet.

Janno kom över igår kväll igen för att äta tårta - jag fyllde 35 - och titta på skadorna. Lyckligtvis blev det inte värre än att fram plåten, lyktorna och motorhuven behöver bytas så om allt går väl kan jag köra med den bilen i slutet av nästa vecka igen.

Under eftermiddagen var mamma och jag till Bergslagsodlingar för att införskaffa min födelsedagspresent: mini-kiwi. Man behövde en han och en hon planta så nu står Oscar och Paula i carporten och väntar på att åka till Västergötland.

Genom golvet

Igår hjälpte jag Janno och Rune att bära upp fönster och dörrar upp på vårat loft. De har kört grejor från torpet så att vi har allting samlat och lättillgänligt.

Vi åkte ner till torpet och hämtade några cyklar Janno haft stående i det gamla fårskjulet. De bytte tak på det i torsdags och fredags från halm till tegel.

Cyklarna ställde vi in i gamla ångmaskinshuset hos oss. I mitten på byggnaden har ångmaskinen stått nersänkt och det hålet är överlagt med tjocka brädor, men när jag klev in med en cykel gav brädorna efter och jag rasade ner. Det var inte djupare än upp till mina armhålor men jag slog i bröstet kraftigt och tappade nästan andan. Otäckt men inget verkar vara brutet.

Janno hämtade en stege så att jag kunde klättra upp och vi såg att brädorna på den sida jag klivit inte låg på en kant utan bara i luften med stöttor under. Stöttorna måste ha rasat undan av någon anledning.

Hade väldigt ont i bröstet igår kväll och kunde inte lägga mig ner i sängen utan att Janno fick hålla emot så att jag inte behövde använda musklerna. Smorde med Aloe Vero direkt jag kom in och innan jag somnade smorde jag med Aloe MSM kräm. Imorse när jag vaknade gjorde det betydligt mindre ont och jag kunde ta mig ur sängen själv.

Jag tror inte skelettet har fått någon spricka heller och jag hoppas att det inte har blivit någon muskelhinneinflammation men det visar sig. Otroligt nog har jag inte ett blåmärke.