Att lösa upp ett knytnävsslag

Att möta människor och att kommunicera är bland det svåraste som finns. Jag blev påmind om det igen igår när jag fick besked om att ett möte jag haft tydligen inte blivit så lyckat - fast jag trott det.

Men efter att jag ringt upp och frågat vad som hände förstod jag att det handlade om förväntningar som inte infriats för att vi hade olika ingångsvärden. Och då är jag bara glad att jag får den återkopplingen så att jag kan tänka på det nästa gång jag hamnar i en liknande situation.

Men när jag fick beskedet kändes det som ett knytnävsslag rakt i magen och den känslan fanns med hela dagen. Skönt att jag inte behövde somna med den känslan kvar.

Att jag höll mig vaken

Ibland blir det lite mycket på en gång. Som i helgen.

Östra Skaraborgs lottkår brukar bemanna depån i Karlsborg när Vätternrundan körs och jag hade lovat ställa upp under dagen. Så visade det sig att det var träning inför AK4 SM samma dag. Men eftersom jag hade lovat kåren så fick jag snällt byta tid till tidig morgon mellan 3-6 - vilket i och för sig är en tid det är svårt att få folk att ställa upp på (undrar varför ;) )Min älskade man som ju skulle med och skjuta ställde då upp och valde att följa med till Karlsborg.

Det innebar dock att jag som redan hade sömnbrist på grund av två veckor i streck med jobb och lottaaktiviteter, som innebär noll sovmorgon, nu skulle dessutom sova lite innan Vätternrundan och därefter ligga på skjutbanan.

Nåja. När jag kom hem från Göteborg i fredags var det bara att börja förbereda inför lördagen och vid nio sov vi för att bli väckta kvart över ett. Vi packade in skjutgrejor och sovsäckar eftersom vi planerade att sova en stund i bilen innan det var dags att åka till skjutbanan.

Janno körde till Karlsborg och jag slumrade på vägen. Några cyklister hade redan börjat närma sig Karlsborg så de fick vi se upp för.

Väl på plats i Karlsborg var det väldigt bra organiserat - Maria och Ritva var i full fart med att hacka saltgurka i mindre bitar och Eva kokade kaffe till cyklisterna och korv och mos till funktionärerna. Janno och jag positionerades vid blåbärssoppan där det också fansn saft, enrergidryck och honungsvatten.

Cyklisterna blev fler och fler efterhand och vid fem började det regna vilket innebar att de blev mer och mer frusna. Tydligen var det också rekordmånga som bröt.

Vid 6 på morgonen blev vi avlösta, tog en korv med mos och körde mot Skövde. Vi hittade en lugn plats att parkera på och bredde ut liggunderlagen bak i kombin. Gick rätt OK att sova och lite småmysigt var det med regnet på taket.

Vid nio var vi sedan vid kasunerna på P4 för att hämta ut våra vapen. För min del gick skjutningen hyfsat OK ändå för att vara så pass trött. Jag var definitivt inte så trött att jag var en säkerhetsrisk men det gick snabbare för mig att tappa koncentrationen. Även om jag lyckades riktigt bra med en knästående serie - och det tror jag beror på att jag äntligen fått ut den kortare kolven så jag når att hålla vapnet bättre.

När vi kom hem vid tre gick vi i stort sett direkt och lade oss. Jag vaknade vid åtta och var uppe några timmar. Sov sedan resten av natten och vaknade igen vid nio söndag morgon.

Hej framtiden!

Ibland får man vara med om något stort. Det har jag haft förmånen att få i helgen. Jag har varit med och sett ett gäng unga tjejer ta sina första steg mot ett engagemang för ett säkrare samhälle.

Tjejerna har påbörjat en trestegsraket i ett nytt projekt kallat Mpower (http://www.svenskalottakaren.se/start/utbildning/mpower) - ett samarbete mellan Svenska Lottakåren (http://www.svenskalottakaren.se) och Fryshuset (http://www.fryshuset.se).

Under ungefär ett och ett halvt år kommer tjejerna jobba med att utveckla sig själv och få kunskaper för att kunna påverka samhället och andra. De tre stegen är:
Mpower Me - stärk dig själv
Mpower Social responsibility - stärk samhället
Mpower Leadership - Stärk andra

Emellan blocken kommer tjejerna att jobba med projekt i sin närhet hemmavid och även delta i workshops. Efter sista delkursen blir de diplomerade Mpower ambassadörer.

Genom att tjejerna kommer från olika geografiska platser, har olika bakgrund och ålder skapas en enorm dynamik och kraft i gruppen och de får dessutom tillgång till de nätverk som Svenska Lottakåren och Fryshuset är.

Under helgen har vi skrattat, gråtit, blivit arga och kramats. Allt medan vi lärt oss mer om varandra, vår egen självkänsla, lite om kris och vad vi brinner för när det gäller vad som gör vårt samhälle säkrare.

För mig känns det helt naturligt att Svenska Lottakåren deltar i ett sådant här samarbete, vår vision är ju att engagera kvinnor för ett säkrare samhälle, och jag känner mig väldigt hedrad att få vara med och följa tjejernas resa. En resa där jag hoppas kunna inspirera, stötta och låta tjejerna utnyttja mina kontakter. Och att jag kommer att utvecklas med tjejerna är utan tvekan. Jag ser fram emot en fantastisk resa.

Helg i sol

Härligt med fyra dagars ledighet och turligt nog har det varit fantastiskt väder. Efter floppen i påsk med snö så hoppades jag att det skulle bli fint så jag kunde greja i trädgården.

Pappa kom ner i fredags kväll och hjälpte gubbarna under lördagen med att fixa skopan på Majoren bland annat.

Jag var med staben och sköt. Janno var med som biträde. Numera finns det ett kompetensprov i skytte för Hemvärnet (dvs för Försvarsmakten) och vi gjorde övning ett och två efter vi var klara med inskjutningen.
Övningen ett är att stå i färdigställning och på kommando eld slänga sig ner i liggande skjutställningoch skjuta 3 skott på tredjedelsfigur med max 15 cm spridning på 20 sekunder. Man får tre försök på sig. Första försöket hade jag glömt öppna locken till siktet så det gjorde att jag tappade tid och stressade bort skotten.
Andra försöket satt de.

Övning två är att från stående färdigställning på kommando eld gå ner i sittande skjutställning och på tredjedelsfigur sätta tre skott i tavlan på 20 sekunder. Jag klarar inte sittande eftersom jag inte kommer ner ordentligt så det gick inget vidare. Vi gjorde en abrovink att vi inte behövde börja i stående färdigställning utan kunde sätta oss i lugn och ro och på andra försöket klarade jag faktiskt av att sätta skotten.

Under söndagen var jag i trädgården hela dagen och på kvällen hade jag grym träningsvärk i vänster underarm och hand. Lyckades sova i alla fall och under måndagen släppte det när jag använde den. 

Tre dagar i solen har gett mig en begynnande solbränna och jag har fyllt på må gott värdet rejält. Och kommer säkert att sova gott i natt då jag haft näsan i lavendeln det sista jag gjorde :)

Gott nytt 2012

Så är det ett nytt år igen.

Sista dagen på 2011 var solig och vacker men både jag och Jan satt i TV rummet och mådde smådåligt. Likadant på nya årets första dag.

Men välkommen i alla fall.

Bäbistitt

Idag var jag och Jan och hälsade på lilla Malva, en månad gammal. Ett litet knyte så sött.

Dammen brister

Idag har vi kört den lokala övningen på Barents Rescue där bara de lokala myndigheterna i Norrbotten och berörda kommuner spelat. Det man övat är de omedelbara åtgärderna direkt efter dammbrottet med samordning av resurser, information till allmänheten och evakuering.

Vi lottor har varit med och spelat. Jag och Sara bemannade den Nationella cellen själva men där fanns inte så många inspel utan vi fick hjälpa i motspelet mot några av kommunerna och ta hand om media. Kul, fast lite svårt att kunna variera sig ordentligt när man för fjärde gången ringer samma nummer och får prata med samma person och ska spela en orolig person ur allmänheten.

Barents Rescue

Idag har jag flugit till Boden för att delta i Barents Rescue, en övning som MSB håller i där man över att ta emot hjälp från grannarna i Barentsregionen vid en stor katastrof.

Scenariot är att en damm har brustit i Luleälven och en hel del folk har behövt evakuerats på grund av vattenflödet. Vattnet ökar också risken för andra olyckor också efter att det sjunkit undan. Sveriges egna resurser är upptagna i Turkiet där de hjälper till efter en jordbävning. Så Sverige bestämmer sig för att begära hjälpa av Norge, Finland och Ryssland genom Barentsavtalet.

Vi är 4 lottor på plats som kommer att stötta spelledningen. Idag har vi fått en introduktion till organisationen och spelmetoden samt börjat organisera oss. Vi hann  med en tur ner på stan också och hittade en antikbutik där jag köpte en gammal honungsburk. Vi stoppade på InterSport också och det blev en ny baddräkt till Mallorcaresan.

Flygvapenmuseet i Linköping

Idag har jag bland annat besökt flygvapenmuseet i Linköping. Imponerad hur de lyfter fram planen genom att beskriva den historiska kontexten. Gör det intressant för en som inte är flygplanstokig. De hade också en väldigt bra utställning om DC-3 som sköts ner av Sovjet under kalla kriget och som hittades 2003.

Sicken födelsedag

I tisdags körde jag upp till Persbo. Skulle ha åkt förra veckan men vågade inte köra bil då på grund av fallet, men nu kändes det OK.

När jag kommer till övergångsstället vid Stadshuset i Ludvika hinner jag inte med att se att bilen framför bromsar in för en person utan jag kör in i bilen. Och jag tappar nästan andan när bältet drar i mitt på min onda bröstkorg.

Föraren i den andra bilen verkade i alla fall må bra så efter att jag fått hennes detaljer så åkte hon vidare, med intryckt baklucka.

Jag fick tag i Anders som kom med en sopkvast och borstade undan lampglas från vägen. Janno satte sig också i bilen. Mamma och pappa kom så mamma kunde köra mig till akuten och pappa och Anders fick hem min bil.

Jag röntgades och det konstaterades att det inte fanns några sprickor i skelettet.

Janno kom över igår kväll igen för att äta tårta - jag fyllde 35 - och titta på skadorna. Lyckligtvis blev det inte värre än att fram plåten, lyktorna och motorhuven behöver bytas så om allt går väl kan jag köra med den bilen i slutet av nästa vecka igen.

Under eftermiddagen var mamma och jag till Bergslagsodlingar för att införskaffa min födelsedagspresent: mini-kiwi. Man behövde en han och en hon planta så nu står Oscar och Paula i carporten och väntar på att åka till Västergötland.

Genom golvet

Igår hjälpte jag Janno och Rune att bära upp fönster och dörrar upp på vårat loft. De har kört grejor från torpet så att vi har allting samlat och lättillgänligt.

Vi åkte ner till torpet och hämtade några cyklar Janno haft stående i det gamla fårskjulet. De bytte tak på det i torsdags och fredags från halm till tegel.

Cyklarna ställde vi in i gamla ångmaskinshuset hos oss. I mitten på byggnaden har ångmaskinen stått nersänkt och det hålet är överlagt med tjocka brädor, men när jag klev in med en cykel gav brädorna efter och jag rasade ner. Det var inte djupare än upp till mina armhålor men jag slog i bröstet kraftigt och tappade nästan andan. Otäckt men inget verkar vara brutet.

Janno hämtade en stege så att jag kunde klättra upp och vi såg att brädorna på den sida jag klivit inte låg på en kant utan bara i luften med stöttor under. Stöttorna måste ha rasat undan av någon anledning.

Hade väldigt ont i bröstet igår kväll och kunde inte lägga mig ner i sängen utan att Janno fick hålla emot så att jag inte behövde använda musklerna. Smorde med Aloe Vero direkt jag kom in och innan jag somnade smorde jag med Aloe MSM kräm. Imorse när jag vaknade gjorde det betydligt mindre ont och jag kunde ta mig ur sängen själv.

Jag tror inte skelettet har fått någon spricka heller och jag hoppas att det inte har blivit någon muskelhinneinflammation men det visar sig. Otroligt nog har jag inte ett blåmärke.

En dag som alla andra

Igår dök pappa upp. Idag har han varit med Janno och lagt om tak hos Rune.

Jag jobbar. Fast det är rätt lugnt. Så hinner läsa en del av de artiklar från Twitter jag sparat.

På väg upp igen

Nu börjar läget stabilisera sig. Efter sommarskolan ville jag bara gå i ide och inte träffa någon, inte göra något. Bara sitta i soffan, glo på TV och äta glass. Min man säger att jag gör så efter varje sommarskola. Ajdå.

Men nu har jag hämtat mig hyfsat. Har kommit överens med maken att vi gör något tillsammans varje kväll för att hålla mig sysselsatt. Så i förrgår pysslade vi i trädgården och igår plockade vi inomhus.

Nu verkar det dessutom som att solen kommer att skina några dagar så nu blir det nog bra :)

Avslutning

Nu är det alldeles strax dags för avslutningsmiddag. Vi väntar utanför mässen till levande musik från Dragonkapellet Ystad.

Slutövning

Nu har slutövningen dragit igång för ledstödseleverna. Undbef har börjat förbereda för att jacka i under morgondagen.

GU-F är i fält och genomför sin tillämpningsövning.

Rookie spanar och rapporterar 7S

Nu har jag lärt Rookie tjejerna 7S. Just nu spanar de mot en väg för att fastställa nomalbilden.

Det här med underrättelsetjänst

Under eftermiddagen har Ledningsstödseleverna stiftat bekantskap med underrättelsetjänst. De jobbar igenom underrättelsecykeln och håller just nu på med att bearbeta informationen som snart ska delges.

Undbedömande

Idag har vi börjat titta på IPB processen, den process som hjälper oss ta fram bra underlag på ett terrängavsnitt och hur det påverkar oss och motsåndaren.

Just nu prövar eleverna att göra ett bedömande. De har ett exempel att utgå från och letar nu information på nätet.

Dagbefäl

Har gjort min första tjänstgöring som dagbefäl. Vilket är ett konstigt namn med tanke på att tjänsten är kväll och natt.

Vad man gör är att finnas tillgänglig ifall något händer då expeditionen inte är öppen. Och se till att kontorsutrymmena är larmade.

Att hala flaggorna ligger också i rollen men där fick jag hjälp av ledstödselever. De ska hissa nu på morgonuppställningen så jag hjälpte dem öva med SLK flaggan.

Ingen återvändo

Idag har eleverna på Undbef kursen haft sin första dag med undervisning. Känns som att det här kommer bli bra.

Vi har repeterat grunder und och tittat på TOEM. Eftermiddagen har de haft inläsning på ledningsmetod.

Nu har vi precis haft gemensamma lekar med Ledstöd gk och GB och väntar på att grillen ska producera mat.