Jag åkte nästan bergbanan i Åre

Det låter som ett dåligt T-shirt tryck. Kanske jag skulle trycka upp det.

Idag lämnade jag och mamma Anders lägenhet vid halv elva och promenerade in mot byn. Jag fotade ett skrin målat med kurbits på Bageriet, ett mysigt kafé i utkanten av byn.

Vi gick upp på torget och tittade runt och upp till en av de stora liftarna och tittade på folk ett tag.

Sedan försökte vi hitta något kafé för en förmiddagsfika (klockan var tolv) men hittade inget bra eller öppet. Så vi gick ner mot ICA för att köpa något med hem till lunch. Då kom vi på att Bahnhof ligger precis där nere, ett kafé i den gamla stationsbyggnaden. Mysigt. Jag tog en smaskig macka och en bit morotskaka. Vi satt där i närmare en timme.

När vi skulle ge oss iväg tillbaka till lägenehten igen ringde Anders och tyckte vi skulle ta bergbanan upp till Fjällgården där de hade after ski från 1500. Ok. Jäkla tur att jag tagit den där smörgåsen. Vi gick en snabbis på ICA och köpte bananer, mamma hade ju inte ätit något. Därefter upp till torget igen och in på Stadium där de köpte biljetter till bergbanan. Vi hade ungefär en kvart på oss så jag hann in på Stadium och köpa kängsnören. Det blev en spork också (sked, gaffel, kniv i ett). Som mamma sa 'Perfekt när du är ute med lottorna, alla bestick med dig och du kan till och med frisera luggen'.

Vi klev på bergbanan och den började dra sig uppför berget. Det är Åres äldsta lift och fungerar så att det finns en vagn i varje ända av en vajer med en motor inne i berget som drar det runt.
Efter 50 meter hoppade vagnen till och vi flög som vantar. Den stannade och föraren meddelade att vagnen spårat ur. Så var det med den turen...
Vi evakuerade och gick ner till start igen. Mamma och jag hängde kvar en stund för att se om de skulle kunna fixa snabbt men ingen lycka där.

Mamma ringde Anders och han sa att vi kunde ju gå upp. Och vi dumbommar säger ja. Nåja.
Vi gick och fick pengarna tillbaka för biljetterna och började klättra. Det gick att gå i en pulkabacke vid sidan av bergbanespåret. Pust. Det funkade tills vi kom halvvägs, då klev vi ut på serpentinvägen för att inte villa bort oss alldeles. Det stod en skylt Åreskutan 5,6 och Fjällgården 0,8. Tur att det var Fjällgården vi skulle till.

Anders och Co hade hittat bord uppe på hyllan (ånej, inte en trapp) och där satt vi en stund och pratade. Tog kort på oss me dutsikt ut över Åre också. Årets idrottsprestation alltså.

Anders tog brädan ner och mamma och jag började gå nerför. Han möttes oss med bilen, vi hade hunnit nästan ända ner. Vi tog en tur förbi ewtt hotell där farmor jobbat som ung och så for vi upp till Copperhill, det nya skrytbygget. Det var en lååång serpentinväg dit. Trodde aldrig kurvorna skulle sluta.

Fantastisk utsikt över Åreskutan och dalen. Hotellet är ett så kallat designhotell och det var väl stiligt. Skandinaviskt avskalat. 5-stjärnigt tydligen men ingen bellboy såg vi skymten av.

På kvällen gick vi ut och åt på Broken. Jag tog en pasta som var fantastiskt god.